Jodå, som jag skrev den 7:e november så kände jag av värkar på morgonen redan vid 9-tiden och dessutom så tyckte jag att vattnet hade gått när jag klev upp ur sängen (vilket det inte var konstaterade barnmorska senare).
Runt 11 ringde vi förlossningen och vid 16-tiden åkte vi in eftersom jag kände att det var på gång, när vi kom in så var jag öppen 3-4 centimeter och dom tyckte det var onödigt att skicka hem mig. Min TENS-apparat klarade mina värkar bra tills nån gång runt
20, då blev det ett badkar ledigt på förlossningen som jag la mig i. Det var där jag testade lustgasen oxå för första gången, kan säga att det var det sjukaste jag andats in, men det hjälpte jättebra när jag väl fick in snitsen. Några gånger trodde Fredrik att jag hade däckat, så bra hade jag det ;-)
Mellan 22:30-23:00 var det dags att kliva upp tyckte BM, fick halvsitta i sängen och vattnet gick ordentligt 23:30 ca. Man tappar min blåsa 00:00 eftersom jag inte kunde kissa själv. Jag testar olika positioner att parera värkarna med; sitta på pilatesboll lutad mot sängen och på knä lutad mot ryggstödet på sängen.
01:05 får jag krystvärkar och man tar bort min lustgas (taaaaskigt!! Men jag var himla medgörlig tycker jag såhär i efterhand, var inte arg eller sådär som man kan bli tydligen ;-)
01:35 föds huvudet fram, jag sitter på en låg förlossningspall med Fredrik bakom mig (stackarn, får blåmärken haha..) Efter ca 2 minuter föds Judith fram, en helt fantastisk känsla - mycket för att smärtorna försvinner nästan på en gång, jag är väldigt lättad! Självklart var är hon värdens finaste lilla mirakel, och nu en vecka senare kan jag fortfarande inte förstå att vi fick ta med oss henne hem från förlossningen haha...
Det är svårt att göra en mer detaljerad bild av förlossningen, jag var rätt borta i lustgasdimma några gånger, och det som jag kommer ihåg stämmer inte helt så jag har fått kolla i förlossningsjournalen för att se vad som hände och när. Men det jag kan säga är att det gjorde sjukt ont när hon skulle ut, och dagen efter minns jag att jag sa till Fredrik: aldrig mer! ;-) Men jag hoppas jag ändrar mig...
Nu ska vi njuta lite och kolla igenom dom bilder vi har så det kommer upp flera här inom kort:
söndag 14 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
wow vilket liv, vilka fåglar, katter hundar. sambo och nu en underbar liten kicka =)och min sambo hade varit avis på din burk samling, han har det lite som hobby ,han med /Nizzy
Stort grattis, verkar ha varit en bra förlossning!
//hannathu
Skicka en kommentar