Har inte hunnit skriva något, kanske förståeligt? Första två veckorna var rätt hemska...hade inte riktigt förberett mig för vad som komma skulle helt enkelt! Att inte få sova är fruktansvärt, och jag grät nog några gånger mitt i alltihopa. Nu en månad senare så har livet börjat falla på plats, man går inte lika mycket på tå och man har börjat få mer respons från bebisen. Hon växer så hon knakar, ligger på 5044 gram och 54,5 centimeter, en månad gammal :-) Underbara älskade lilla unge! I förra veckan började hon le åt oss på riktigt, känns i hela kroppen när man får ett strålande leende...längtar tills det första skrattet kommer!
Här kommer en liten bildkavalkad som kompensation för uteblivet bloggande. Man känner sig lite som enarmad bandit, man har en unge på armen och bara en hand ledig, och när hon sover så gör man allt det där som inte blir gjort annars...städa, tvätta, dammsuga och diska...
Jag har en enorm tur att min käre man har varit hemma med oss sen hon föddes och jobbar bara några enstaka dagar fram tills Januari...kan inte nog tacka honom för all hjälp och sen samtidigt se hur pappa-dotterbanden blir så starka. Jag ammar inte så Fredrik matar varannan gång i stort sett, vilket betyder att jag har kunnat åka iväg och göra saker själv. Topp!
Barnvagnspromenad med finaste vagnen (och tyngsta...) Pixi tyckte det var helt okej, hon vill annars inte gå mer än några meter, hehe...
vi har varit på öppna förskolan i Trångsund med min kära granne och hennes lilla K. Änsålänge så sover hon under sångstunden men hon blir mer och mer aktiv :-)
Tre nissar :-)
Judith, K och Lucas
Lille K ville vara anonym ;-)
åsså en bild på mamma som var med i en musikvideoinspelning: Royal Republics, spacemachine. Ska bli kul att se när den kommer på tv :-)
okej, det tog några dagar att skriva det här inlägget...ska försöka igen om några dagar ;)
hejhopp!
